Dysfagi och luftvägsstopp när sekunder räknas

En bit mat som fastnar kan förändra en vanlig måltid på några sekunder. Dysfagi och luftvägsstopp är två olika tillstånd, men de kan hänga ihop - och båda kräver att närstående och personal vet vad de ska vara uppmärksamma på. Vid ett totalt luftvägsstopp kan personen inte få luft. Då räknas varje sekund och 112 ska larmas direkt.

Föräldrar, anhöriga, skolor, restauranger och omsorgsverksamheter har en gemensam uppgift: att kunna skilja en sväljsvårighet från en akut kvävning och att agera utan dröjsmål när situationen blir livshotande.

Dysfagi är inte samma sak som akut kvävning

Dysfagi betyder sväljsvårigheter. Personen kan ha svårt att föra mat, dryck eller saliv från munnen till magen. Det kan handla om att maten fastnar i halsen, att måltider tar lång tid eller att hosta uppstår när personen äter eller dricker.

Sväljsvårigheter kan förekomma vid exempelvis hög ålder, neurologiska sjukdomar, stroke, demens, cancerbehandling eller efter operation. Hos små barn kan svårigheter också uppstå när de utvecklar sin ätteknik eller har medicinska besvär som påverkar sväljningen.

Dysfagi är inte alltid akut, men den ska tas på allvar. När mat eller vätska hamnar fel kan personen sätta i halsen eller få ner innehåll i luftvägarna. Det kallas aspiration och kan i vissa fall leda till luftvägsinfektion eller lunginflammation. Återkommande hosta vid måltider, rosslig röst efter att ha druckit, andfåddhet och oförklarliga febertoppar bör därför bedömas av hälso- och sjukvården.

Ett akut luftvägsstopp är annorlunda. Här har ett föremål eller en matbit blockerat luftvägen så att personen har mycket svårt eller helt omöjligt att andas. Det är en omedelbar nödsituation, inte något som kan avvaktas.

Tecken på luftvägsstopp vid dysfagi och kvävning

En person som hostar kraftigt och kan dra in luft har ofta ett partiellt stopp. Uppmuntra då personen att fortsätta hosta och stanna nära. Försök inte plocka i munnen om du inte tydligt ser föremålet och enkelt kan avlägsna det. Blinda fingersvep kan pressa ner föremålet längre i luftvägen.

Vid ett allvarligt eller totalt luftvägsstopp är varningssignalerna tydligare. Personen kan inte hosta effektivt, tala eller andas. Hen kan hålla händerna mot halsen, få panik, bli blåaktig runt läpparna eller snabbt bli medvetslös. Små barn kan i stället bli tysta, slappa eller ovanligt stilla.

Utgå alltid från personens förmåga att få luft. En tyst person som inte kan hosta eller tala behöver omedelbar hjälp, även om du inte såg vad som hände.

Agera direkt vid akut luftvägsstopp

Larma 112 så snart det står klart att personen inte kan andas, tala eller hosta effektivt. Är du ensam med den drabbade, ropa på hjälp och sätt telefonen på högtalare om det går. SOS Alarm kan ge vägledning medan hjälpen är på väg.

För en vuxen eller ett barn över ett år som är vid medvetande används etablerade första hjälpen-metoder. Ge fem ryggdunk mellan skulderbladen. Om stoppet inte släpper, ge fem buktryck. Fortsätt växla mellan ryggdunk och buktryck tills föremålet lossnar, personen kan andas eller professionell hjälp tar över.

För gravida och personer där buktryck inte kan genomföras på ett säkert sätt används brösttryck i stället. För spädbarn under ett år ska du inte använda buktryck. Ge i stället fem ryggdunk med barnet stabilt placerat med huvudet lägre än kroppen, följt av fem brösttryck. Fortsätt i omgångar och följ instruktionerna från 112.

Om personen blir medvetslös ska du varsamt lägga hen på golvet, larma 112 om det inte redan är gjort och påbörja hjärt-lungräddning. Titta i munnen före inblåsningar och ta bara bort ett föremål om det syns tydligt. Varje åtgärd ska ske snabbt, men utan att fördröja larmet eller HLR.

En antikvävningsenhet kan vara ett värdefullt komplement när etablerade åtgärder inte räcker eller är svåra att utföra. Ventilox är en CE-godkänd, återanvändbar enhet som skapar kontrollerat undertryck för att hjälpa till att avlägsna ett föremål ur luftvägen. Den ersätter inte ryggdunk, buktryck, HLR eller kontakt med 112, utan stärker beredskapen i en situation där varje sekund räknas.

Minska risken för att dysfagi leder till fara

För den som har kända sväljsvårigheter är förebyggande rutiner en viktig del av säkerheten. Måltiden bör ske sittande upprätt, i lugn takt och med uppsikt när det behövs. Små tuggor och små klunkar ger bättre kontroll än stora mängder på en gång.

Konsistensanpassning kan vara avgörande, men rätt lösning beror på individen. Vissa behöver mjuk eller finfördelad mat, andra behöver förtjockad dryck. Anpassningar bör göras efter bedömning av vårdpersonal, exempelvis logoped, läkare eller dietist. Att själv börja utesluta vätska eller göra maten alltför svår att äta kan skapa nya problem med nutrition och vätskebalans.

Tandstatus spelar också roll. Dåligt sittande tandproteser, smärta i munnen eller nedsatt tuggförmåga kan göra att maten sväljs i för stora bitar. Likaså ökar stress, trötthet och distraktion risken. I äldreomsorgen kan en enkel förändring - att personalen sitter nära, låter måltiden ta tid och känner till individens sväljplan - göra stor skillnad.

Sök vård vid nytillkomna eller tilltagande sväljsvårigheter. Det gäller särskilt om personen går ner i vikt, undviker mat, upplever att mat fastnar, hostar ofta vid måltider eller har återkommande luftvägsbesvär. Plötsliga sväljsvårigheter tillsammans med ansiktssvaghet, talsvårigheter eller svaghet i arm eller ben kan vara tecken på stroke och kräver akut kontakt med 112.

Beredskap där människor äter tillsammans

Kvävning kan hända vem som helst - hemma vid middagsbordet, i förskolan, på en restaurang eller under en måltid på ett boende. Skillnaden mellan panik och handlingskraft är ofta förberedelse. Alla i en verksamhet behöver inte medicinsk utbildning för att larma, hämta hjälp och känna igen tecknen på ett totalt luftvägsstopp. Men verksamheten behöver tydliga rutiner och personal som vet var första hjälpen-utrustningen finns.

I hem med små barn bör små föremål, hårda karameller, nötter och olämpligt skuren mat hanteras med extra försiktighet. Barn ska äta sittande och under uppsikt. För familjer med äldre anhöriga eller personer med dysfagi bör måltidsrutiner och akututrustning vara lika självklara som brandvarnare och första hjälpen-kit.

En genomtänkt beredskap handlar inte om att förvänta sig det värsta. Den handlar om att göra det möjligt att agera när något oväntat händer. När luften inte kommer fram finns ingen tid att leta efter instruktioner, tveka eller hoppas att situationen går över.